Erik Johan Ljungberg och hans tid, föredrag 15 juni 2017

Sören Karlsson

Erik Johan Ljungberg (EJL) är en välkänd Faluprofil. Många av oss som samlades på officersmässen trodde nog att vi hade hört det mesta om denne märklige man, men Sören Karlsson kunde tillföra mycket till vårt kunnande.

Sören kom att intressera sig för EJL under sin tid som journalist och näringslivskonsult med uppdrag åt bland annat Sveriges Industriförbund. Förbundet bildades 1910 och EJL var initiativtagare. I samband med 75-årsjubileet år 1985 grävde Sören ner sig i Stora Ensos arkiv vid Tallen för att fördjupa sig i EJL:s liv och gärningar.

EJL kom från enkla förhållanden. Han föddes som nummer fem bland tio syskon. Fadern blev ruinerad efter en felsatsning och ELJ kunde bara få en begränsad skolutbildning. Han visade sig dock ha en utomordentlig ledarbegåvning och fick många olika anställningar i unga år. Bland annat blev han förvaltare vid Munkfors Bruk redan vid 27 års ålder. 1875 blev han disponent vid Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Han rationaliserade driften vid Domnarvets Järnverk och satsade på tillverkning av järnvägsräls, vilket låg alldeles rätt i tiden. Vidare köpte han Skutskärs sågverk 1885 (Europas största) och byggde 1890 cellulosaindustrin i Skutskär. År 1900 anlade han Kvarnsvedens pappersbruk.  ELJ verkade hela 38 år som disponent i Bergslaget!

Han intresserade sig mycket för utbildningsfrågor med mottot ”Kunskap är framtid”. Sören har sammanfattat sin forskning i en bok med samma titel. Teoretiska studier hade dock inte hög prioritet för ELJ. Han var ju själv en handlingens och praktikens man som inte tvekade att kontakta varken  konungen eller statsministern för att driva igenom sin vilja.  Han ville ha kontroll även över alla detaljer och lade sig i både stort som smått. Det mesta han gjorde blev rätt!

Hur fungerade denne ”stålman” privat? Sören har hittat personliga brev som han skrev till sin hustru Hildur under sin vistelse i Amerika några månader 1888. Breven vittnar om att han var en omtänksam och förstående familjefar som längtade efter sina nära och kära. Sonen Einar dog tyvärr i difteri 1889 endast fem år gammal. Det var ett hårt slag för makarna. Hildur drabbades av psykisk ohälsa och måste tidvis tillbringa sin tid på olika kurorter, bland annat i Saltsjöbaden.

Diplom

ELJ bodde till en början enkelt i Falun, med lät senare uppföra disponentvillan Bergalid. Det var en för tiden mycket avancerad bostad med hiss och tvättmaskin. Han gjorde skisserna själv. De fullföljdes av en arkitekt. Han var också en hängiven trädgårdsodlare och ordförande i Sveriges Pomologiska Förening. Bergalid hade en trädgård på 10 hektar med många anställda. Roland Lindbergs (styrelseledamot i vår förening) farfar var trädgårdsmästare där. Roland  visade ett diplom som ELJ givit hans farfar.

ELJ avled 1915 och ligger begravd på Norslunds begravningsplats tillsammans med Hildur och Einar i ett mausoleum som han själv designat . Påståendet att han ville installera telefon måste avfärdas som en skröna. Dock finns det elektrisk belysning.

Efter föredraget med frågestund tackade vi Sören för ett intressant och lärorikt innehåll.

 

Besök i Silverhyttan 25 april 2017

Lena Grönlund-Myrberg guidar

Silverhyttan vid Faluån har nyligen renoverats. Vi fick en guidad visning av Lena Myrberg, byggnadsantikvarie vid Stora Kopparberget. Inledningsvis berättade hon om det gamla industriområdet vid Faluån. Falu gruva har varit Sveriges största guldproducent och den näst största silverproducenten efter Sala. Guld och silver har utvunnits vid Faluån sedan 1700-talet. Kopparsmältning har pågått sedan urminnes tider. Vid mitten av 1800-talet övergavs den traditionella kopparsmältningen i bergsmännens hyttor för modernare metoder. Nya industrier uppfördes vid Faluån inom Bornområdet som också kallas ”Stadsbruket”.

 

 

 

Rekordmånga medlemmar hade mött upp

En ny silverhytta byggdes 1854 men den brann efter några år. Nuvarande hytta byggdes 1884 och togs ur drift 1920. I genomsnitt producerades 100 kg guld och 250 kg silver varje år. Hyttan har i stort sett stått orörd sedan 1920. Ugnarna finns kvar och hyttan är därför unik! Vid renoveringen har man sanerat bort kvarlämnade kemikalier, restaurerat ugnarna och bytt fönster. Allt är genomfört med försiktighet för att bevara den gamla industrimiljön och hyttan är nu presentabel och kommer att förevisas för allmänheten.

Här finns en videofilm om renoveringen ==>

På väg mot filmvisningen

År 1940 dokumenterades arbetet i hyttan genom en unik film som ger bra bild av den komplicerade smältningsprocessen. Vi fick se den och vi förundrades över arbetarnas skicklighet och yrkeskunskaper samtidigt som vi reagerade över arbetsmiljön med damm, giftiga metaller och tunga lyft.

Silverhyttan är ännu en sevärdhet inom Världsarvet och den kommer säkerligen att bli ett omtalat och välfrekventerat turistmål.

Vi tackade Lena för en intressant guidning.

Årsmöte 8 mars 2017

Årsmötet hölls som vanligt på Dalregementets officersmäss. Kvällen inleddes med att elever från musikkonservatoriets jazzlinje bjöd på svängig underhållning.

Ordförande Jan-Ola öppnade årsmötet.
-Ekonomi, årsberättelse och revisionsrapport föredrogs
-Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för 2016
-Nya funktionärer valdes
-Medlemsavgiften fastställdes
-En ändring av stadgarna (första läsningen) beträffande inlämningstid för motioner tillstyrktes.
-En övrig fråga togs upp. Det beslutades att kallelser till årsmöten i framtiden även skall läggas ut på hemsidan.

Ordförande tackade avgående styrelseledamöterna Ingegerd Permalm, Gunnel Carlborg och Lars-Erik Boberg för deras insatser för föreningen och avslutade därefter mötet.

Protokollet kommer senare…..

Dag Weibel gitarr, Fabian Erkelius piano, Malte Wibell trummor, Kalle Brissman bas, Isabella Lissars, sång

 

Ungdomarna från musikkonservatoriet bjöd sedan på mera musik och tackades med varma applåder.

Den läckra räkmackan

 

 

 

 

 

Därefter kunde vi ägna oss åt en läcker räkmacka och gemensam samvaro innan vi vandrade ut i vårvinterns snö och halka.

Besök i Stora Kopparbergs kyrka 2017-02-14

Kyrkoherde emeritus Ulf Callert

Närmare femtio av föreningens medlemmar samlades under de nitton stjärnvalven i vackra Stora Kopparbergs kyrka.  Kyrkoherde emeritus,Ulf Callert tog emot och berättade om kyrkans historia. Ulf Callert tillträdde som kyrkoherde 1977, då Stora Kopparbergs kyrka blev ett eget pastorat. I samband med tillträdet genomfördes en restaurering av kyrkan och Ulf Callert ingick i restaureringskommittén. Många av kommitténs tankar finns sammanfattade i följande läsvärda skrift Vägledande tankar vid senaste restaureringen 1978 – 1979

 

 

 

 

Stjärnvalv

Stora Kopparbergs kyrka är Falu stads äldsta byggnad. Den ursprungliga kyrkan byggdes under mitten av 1300-talet i form av en basilika. Mittskeppet hade ljusinsläpp ovanför de lägre sidoskeppen. År 1475 byggdes den om till en hallkyrka och breddades. Eftersom mittskeppet fortfarande är högre än sidoskeppen men utan ljusinsläpp bör man rätteligen kalla formen för en pseudobasilika. År 1686 förlängdes kyrkan mot öster och fick ett nytt kor. Tornet byggdes 1781. Tidigare fanns bara en klockstapel. Tornet har uppförts framför den ursprungliga västfasaden, som fortfarande finns kvar, men den är bara delvis synlig. År 1901 och 1979 har man genomfört vissa invändiga förändringar med bland annat nya träpaneler, nytt kor, ny orgel mm. En översikt över restaureringarna finns i denna broschyr: Stora Kopparbergs kyrka, fem historiska epoker

 

 

Triumfkricifixet

Av den gamla medeltida kyrkan finns endast klerestorieväggarna och västfasaden kvar. Kyrkorummet hade från början platt tak. Valvslagning lärde man sig först under 1400-talet och då byggde man stjärnvalven. Det finns hela nitton stycken vilket är unikt.

Dopfunten stod från början vid ingången. Symboliken är uppenbar. Dopet ger inträde till den kristna gemenskapen. Triumfkrucifixet hänger numera över inträdet till koret. Symboliken kan härledas från Jerusalems tempel, där Det Allra Heligaste avskildes från övriga tempelrum med en förlåt.

Efter reformationen ville man rensa bort allt som påminde om katolicismen och många konstskatter har därför försvunnit. Kyrksilvret och kyrkklockorna ville Gustav Wasa ha. Skulpturer skingrades eller förstördes. Dock finns några kvar. Värdefullast är en Pieta (Den sörjande Maria) från medeltiden. Den är ganska liten och snidad i trä.

I sakristian kunde vi bland annat beskåda kyrksilvret. Där förvaras Sankt Örjans Kalk, en kopia av den medeltida kalk som tillhörde Stora Kopparbergs kyrka. Kalken gömdes undan från Gustavs fogdar och försvann, men  återfanns i Skänninge på 1800-talet. Då hade man tyvärr gjort om den till barockstil. Den finns numera på Statens Historiska Museum. Kopian har återfått sin ursprungliga medeltida utformning. Läs mer om detta här: Sancte Örjens kalk

Slutligen tackade vi Ulf Callert som på ett medryckande sätt delat med sig av sina djupa kunskaper om Stora Kopparbergs Kyrka i synnerhet men även om Falu stads historia och om kristen symbolik som hör samman med kyrkorummet.

Visning av Gruvmuseets utställningar efter ombyggnaden – 7 december

Anna Björkman
Anna Björkman

Driften vid Falu Gruva upphörde 1992, efter tusen års verksamhet. År 1999 bildade Stora Kopparbergs Bergslags AB, Investor och Falu Kommun Stiftelsen Stora Kopparberget som fick i uppdrag att äga, förvalta och utveckla besöksgruvan med omgivningar och byggnader som har haft anknytning till gruvverksamheten. Även förvaltningen av utbruken i Svartnäs, Åg, Vintjärn och Korså ingår. Falu Gruva blev världsarv 2001 och hela området är klassat som byggnadsminne.

Anna Björkman är chef för stiftelsen. Hon redogjorde för dess verksamhet och framtidsplaner. Det finns 12 fastanställda personer. På sommaren tillkommer c:a 30 personer som ansvarar för guidningen. Intäkterna kommer huvudsakligen från inträdesavgifter och i viss mån från uthyrning av kommersiella fastigheter. C:a 250 tusen personer besöker gruvan varje år varav c:a 65 tusen från utlandet. Verksamheten är starkt säsongsbunden. Stat och kommun lämnar inga bidrag. Stiftelsen måste alltså stå på egna ben. Länsstyrelsen skjuter dock till projektmedel för underhåll av byggnader mm.

Det pågår en modernisering av utställningen i gruvmuseet. Den kommer att slutföras under sommaren 2017. Mer om detta nedan. En ny restaurang med eget kök  är under uppförande och beräknas öppna i januari 2017. Vidare kommer boende (Bed & Breakfast) att inrymmas i Konstmästargården under 2017. Stiftelsen kan därefter erbjuda visning av gruvan samt mat och logi i nära anslutning. Dessutom vill man erbjuda attraktiva butiker för att locka även närboende till området.

Kostnaderna är många. En tung post är säkerheten i besöksgruvan. Inspektion och åtgärder för att förhindra olyckor pågår ständigt. Dessutom måste vattennivån i gruvan hållas nere. Den ligger idag på 167 meter och målet är att komma ner till 215. Metallåtervinningen från gruvvattnet fungerar inte som planerat. Metallerna måste fortfarande fällas ut och köras på deponi för höga kostnader.

Gunilla Hedenblad
Gunilla Hedenblad vid tidslinjen

Så var det dags för en rundvandring i gruvmuseet. Gunilla Hedenblad guidade oss runt. Utställningen har fått en ny och modern utformning. Den beskriver verksamheten vid gruvan i kronologisk ordning. Gruvans ålder diskuteras bland historiker och forskare. Tills vidare kan vi hävda att brytningen började för tusen år sedan. Man har hittat en bit råkoppar med bra kvalitet från 1200-talet.

I galleriet
I galleriet

Kunskaper från lokal järnframställning kunde användas även vid kopparsmältningen under tidig medeltid och har alltså inte importerats från Tyskland. Vid slutet av 1200-talet började kopparframställning i industriell skala. Handel och sjöfart utvecklades. Svenska språket påverkades starkt av lågtyska. Kyrkan var en stor kund och en stor delägare i gruvan. Det gick åt mängder av koppar till bland annat kyrkklockorna.

Bergsmännens ställning stärktes under medeltiden. De hade en egen välutrustad här av legoknektar som snabbt kunde uppbådas från det inre av Dalarna.

Gustav Wasa
Gustav Wasa håller straffpredikan

Gustav Wasa insåg gruvans betydelse och oroades av bergsmännens starka ställning. Han tog med sig en hel arme till Falun och samlade ihop alla bergsmännen. Han höll en straffpredikan som de tvingades åhöra knästående. Han avslutade med att hugga huvudet av några stycken. Gustav gjorde sedan stora investeringar i pumpar och uppfordringsverk för att mekanisera och effektivisera gruvdriften

Alla händelser har beskrivits på en tidslinje i galleriet.  Den går för närvarande fram till 1800-talet och kommer att slutföras under sommaren 2017.

Delar av den gamla utställningen har integrerats. Man kan fortfarande titta på mynttillverkning, kemisk apparatur, sjukvård, modeller av Polhems tekniska apparater mm. Så småningom, när utställningen är komplett, kommer man också att kunna beskåda E.J. Ljungbergs minnestavla. Den ligger enligt rykten undanstoppad under en säng till vidare…

Så var det dags att tacka Anna och Gunilla för en mycket uppskattad, intressant och lärorik information om stiftelsens verksamhet och gruvans historia

 

 

Göran Rogströms Falun den 23 november

Göran Rogström
Göran Rogström

Göran Rogström har skrivit hela 24 historiska skrifter om Falun! Som namnet antyder är han bördig från Rog och men bor numera i Falun. Han började sin dokumentation av staden 2001 med Gamla Herrgården. Göran grundar sina verk dels genom att intervjua människor som ännu minns, dels på på privata bilder som han får låna i samband med intervjuerna. Bilderna är alltså unika. Bland annat fick han nyligen tillgång till sjuttio(!) aldrig tidigare publicerad bilder från vårfloden 1916, då Falun mest liknade Venedig. Dessutom bilder från Falu tegelbruk som visar hur arbetet bedrevs. Efterfrågan på tegel var enorm och det fanns mellan sju och åtta tegelbruk i Falu kommun. Man har beräknat att det gick åt sjuhundrafemtiotusen tegelstenar till varje kasern vid Dalregementer. Falu tegelbruk sålde sitt tegel huvudsakligen till byggnationen av Falu lasarett och till ASEA i Ludvika. Äldre byggnader som Kristine kyrka och Rådhuset fick dock sitt tegel från Rankhyttan.

Intresset var stort och salen var välfylld
Intresset var stort och salen var välfylld

Vi fick se bilder från gatulivet allt från tidigt 1900-tal till 1960-talet. Då var ett myller av liv med butiker, torghandel, människor och hästar. Vi fick se bilder med båttrafik på Faluån under 1950-talet. Vi fick se hur kvinnor tvättade kläder i ett vattendrag i Linghed, och bilder från ett skomakeri i Bjursås. Visste ni att Bjursås var ett centrum för skotillverkning med hela fem skomakerier?

Göran delade generöst med sig av sin bildskatt, hela 40 bilder och hade utförliga och lärorika kommentarer till allt. Här finns några exempel (klicka på bilderna för att förstora):

Alla Görans böcker är slutsålda men flera nya är på gång. Fortsättning följer och vi ser fram mot nästa…!

Vi tackade Göran för en intressant och lärorik kväll

Musikafton i Dalasalen 3 november

bild
Hemvärnets musikkår Borlänge

Sedan många år arrangeras en musikafton i Dalasalen tillsammans med Kunglig Dal-regementets Kamratförening. Ännu en gång kunde c:a 150 besökare efter ärtsoppa och punsch njuta av Hemvärnets musikkår Borlänge under ledning av Tomas Hellström.
Marscher stod naturligtvis på programmet men även film-, dans-, och populärmusik. Allt framfört av den 50-man starka musikkåren.

Vid pausen uppmärksammandes ett jubileum. Jan-Ola Nyström orienterade om Kamrat-föreningens 80-åriga verksamhet.

Kamratförenings ordförande Bjarne Harrung tackade dirigenten med blommor och kvällen avslutades traditionsenligt med Kungl. Dal-regementets marsch eller Stenbocksmarschen som den också kallas.

 Jan-Ola Nyström

Orkla 7 sept

Samling vid entrén
Samling vid entrén

Den 7 september, en härlig sensommarkväll, fick vi en guidning av Orklas anläggning i Falun. Industrin ligger som de flesta falubor vet i Korsnäs, på en härlig sjötomt med vidunderlig ”havsutsikt” över Runn. Den är kanske mera känd som Cederroths och ägs sedan 2015 av det norska företaget Orkla.

Jan och Torsten
Jan och Torsten

Jan Tollsten och Torsten Hedblom tog hand om oss och lämnade en utförlig redogörelse över företagets historia och utveckling fram till dags dato. Det grundades redan 1890 av Christian Cederroth. Han satsade på Samarin som blev en storsäljare under 1930-talet. Marknaden var inledningsvis de nordiska länderna. Företaget stannade kvar inom familjen Cederroth och nya produkter utvecklades. Plåstret Salvequick blev en storsäljare på 1940-talet.  Senare har produktkatalogen utvecklats med diverse hygien- och sjukvårdsprodukter. Samtidigt gick man in på flera nya marknader i Europa.

Vid produktionslinjen
Vid produktionslinjen

Idag finns produktionsanläggningar i Sverige, Danmark, Polen och Spanien med c:a 850 anställda. Den största ligger i Falun med c:a 165 anställda. Här tillverkar man hygien- och hushållsprodukter t.ex  Grumme, Bliw,  HTH, LdB, Family Fresh, idel välkända varumärken.

Orklas industrier har delvis överlappande produkter efter köpet av Cederroth. Tillverkningen på de olika enheterna kommer givetvis att samordnas och renodlas i framtiden. Produktionen i Falun blir kvar och kommer dessutom att utökas. Här finns ju stora moderna lokaler och gott om utrymme för expansion.

Utsikt från personalmatsalen
Utsikt från personalmatsalen

Miljökraven i branschen är stenhårda och tillsynen från myndigheter och miljöorganisationer omfattande. Den kontroversiella palmoljan används bland annat som bas för många kosmetika. Falufabriken använder bara certifierade produkter vid tillverkningen. Mikroplaster används inte längre.  Alla råvaror som tas in  kontrolleras noga och blandas sedan på plats. Alla färdigvaror som lämnar fabriken har batchnummer som gör att de kan spåras bakåt i produktionskedjan. Alla produkter måste allergitestas och förses med noggranna innehållsförteckningar.

Materialflödet är omfattande. Cirka fem – sex bilar med färdigvaror lastas ut  varje dygn. Inkommande gods med råvaror och förpackningsmaterial är lika omfattande.

I fabriken
I fabriken

Så fick vi  göra en rundvandring i fabriken för att beskåda tillverkningen. Hygienkraven är hårda och vi blev anmodade att kapsla in oss i plast och att sprita händerna. Vi kunde konstatera att det inte behövs  särskilt många anställda för att bemanna maskinerna. Det mesta är automatiserat med robotar som kostar miljontals kronor per styck. En enda produktionslinje kan fylla flera tusen förpackningar på en timme! Förr i tiden var det mycket manuellt arbete i fabriken. Flaskor som skulle fyllas, kapsyler skruvas på, etiketter klistras fast…. Monotona och krävande jobb!

Efter rundvandringen återsamlades vi för ytterligare frågor och fick sedan tillfälle att tacka våra värdar för en lärorik och trevlig guidning.

Dellner Couplers och Vika kyrka den 14 juni

Anna-Karin Eriksson informerar och guidar
Anna-Karin Eriksson informerar och guidar

Den här gången hade vi förmånen att få besöka Dellner Couplers i Vika, som tillverkar kopplingar, bromssystem, ”gångvägar”, dämpare m.m. för persontåg. Vi blev väl omhändertagna av Anna Karin Eriksson som redogjorde för verksamheten och guidade oss runt i lokalerna. Företaget startade 1941. Det började i liten skala och har vuxit till en världsomspännande verksamhet med mer än 500 anställda i 13 länder! 98 procent av tillverkningen går på export!

Huvudkontoret finns i Vika med utveckling, försäljning projektledning och administration. I Vika finns också en verkstad för sammansättning av nya tågkopplingar och renovering av gamla. Antalet anställda är c:a 150 personer, mest ingenjörer. 25 kollektivanställda arbetar i sammansättningshallen.

 

Dellners tågkoppling!
Dellners tågkoppling!

Förr i världen bestod ett tågkoppel av en krok och en ögla och då behövdes kopplare som med risk för liv och lem kröp mellan lok och vagnar. Idag använder man automatkopplingar som inte kräver någon handpåläggning. Lokföraren kan koppla tågen själv!
I Vika är automatkopplingarna huvudprodukten. Komponenterna tillverkas sedan några år i Polen men sammansättningen sker i Vika.  Efter visningen tackade vi Anna-Karin med en varm applåd.  Ännu en gång har vi fått bekräftat att sann entreprenörsanda och företagsamhet som börjar i liten skala kan utvecklas till något stort som ger arbetstillfällen och välstånd!

 

Kaffe i det gröna
Kaffe i det gröna

Efter besöket hos Dellner fick vi fika i vackra Vika och sedan var det dags för ett besök i kyrkan. Bertil Carlsson tog emot och visade oss runt. Vika kyrka har funnits på samma plats sedan tidig medeltid. Den första träkyrkan från 1100-talet brann och ersattes av en stenkyrka på 1200-talet. Den blev för liten och byggdes om till sin nuvarande utformning på 1400-talet.

Sankt Göran och Draken möter oss i vapenhuset
Sankt Göran och Draken möter oss i vapenhuset

Kyrkan är unik. I vapenhuset finns en medeltida träskulptur av Sankt Göran och Draken, en mycket högt värderad konstskatt.

Väggarna är rikt dekorerade med målningar som beskriver händelser ur nya testamentet från början till slut, troligen utförda av lokala konstnärer.

Utsikt från "Gapskullen"
Utsikt från ”Gapskullen”

De målades över under 1700-talet med hittades senare vid en restaurering. Dessutom finns medeltida träskulpturer som plockades ner och gömdes undan på 1700-talet. I stället för att förstöra dem murade man in dem i Gapskullen, en liten läktare för korgossarna.  År 1917, i samband med en renovering, hörde man en ihålig klang från väggen. Man knackade hål och återfann man de dyrbara skatterna!

Så var det dags att avsluta och träda ut i solljuset. Vi tackade Bertil för guidningen. Svenska kyrkan har onekligen ett mäktigt kulturarv att förvalta.