Vattnets väg till gruvan 20 maj

Bergsmansgården i Puttbo

Bergsmansgården i Puttbo

Vi samlades en vacker men kylslagen majkväll vid den gamla bergsmansgården i Puttbo för att lära oss hur man löste energifrågan vid Falu gruva förr i världen. Guide var Björn Fahlén. Han har djupa kunskaper i ämnet och har medverkat i projeket Vattnets väg till gruvan. Projektet har drivits av Världsarvet Faluns Vänförening i samarbete med Länsstyrelsen Dalarna, Falu kommun och Falu Gruva. Gamla vattenleder i anslutning till gruvan har röjts fram med stigar och vägar. Totalt har man skapat tre mil vandringsled fördelade på fyra slingor, alla väl skyltade och med tillgång till parkering. De utnyttjas nu flitigt av allmänheten som vandringsleder och motionsslingor. Vi fick inte bara en vandring i kunskapens tecken utan också en stor naturupplevelse.

Se kartan  ==>

Pumpar och kopparhyttor drevs med vattenkraft innan elektriciteten fanns. Vattenkraften hade alltså en av avgörande betydelse för verksamheten. Önsbacksdammen är äldst, den anlades redan under medeltiden. När brytningsdjupen i gruvan ökade måste nya dammar och diken grävas för att försörja pumpar och hyttor med driftsvatten. Nästjärn, Stålmyren, Nydammen, Djuptjärn, Igeltjärn med flera dämdes upp och vatten leddes ner mot Önsbacksdammen och Stora Vällan vidare mot gruvan och kopparhyttorna.

Här har Björn utnyttjat en sten för att göra sig hörd

Här har Björn utnyttjat en sten för att göra sig hörd

Vi påbörjade vår vandring västerut mot Glamsarvet och passerade vattenvägar, skrådiken och dammar. Dessutom mängder med odlingsrösen och stenmurar som vittnar om odlarmöda under tidigare sekler. En stor del av det fordom öppna och hävdade landskapet har nu vuxit igen och planterats med dyster granskog. Granskogen var tänkt att blir julgranar men så blev det inte. Några öppna ytor finns kvar. De har varit hävdade och betade sedan medeltiden! Naturintresserade kan också njuta av ett rikt fågelliv. Cirka 150 fågelholkar har satts upp längs lederna.

En gammal stubbe  från 1640-talet bärgas

En gammal stubbe från 1640-talet bärgas

Man häpnar över all möda som har lagts ner för att leda vattnet mot gruvan. En hel del av det tunga arbetet utfördes av kvinnor, det blev billigast! Alla diken måste ständigt underhållas och rensas. Ett sisyfosarbete som sysselsatte ungdomar, som också var billig arbetskraft,  om somrarna. Förr i världen fanns det gott om jobb!

Vid Nästjärn finns ett gammalt dammbröst och resterna av en kopparhytta. Dammen anlades runt 1640. Man kan hitta stubbar på dammens botten, rester efter träd som avverkades i samband med dämningen. Vi fiskade upp en sådan ur vattnet.

Därefter kom vi fram till Övre Glamsarvet. Familjen Hermansson tog gästfritt emot och berättade om bergsmansgårdens historia och om genomförda och planerade åtgärder för att bevara och återställa. Igenväxta åkermarker har öppnats upp och utsikten över Nästjärn kan åter avnjutas från gårdstunet. Granplanteringarna söder om gården kommer också att tas bort så att tidigare vyer återställs.

Äldre byggnad på Övre Glamsarvet som skall renoveras

Äldre byggnad på Övre Glamsarvet som skall renoveras

Familjen Hermansson som tog emot oss med glädje

Familjen Hermansson som tog emot oss med glädje

På återvägen mot Puttbo följde vi den gamla vägen mellan Falun och Västerdalarna ett stycke. Den är välbevarad och slingrar sig fram på sluttningarnas nivåkurvor, omgiven av odlingsrösen och stenmurar som numera ligger i skogen. Vi kände oss förflyttade i tiden.

På väg ner mot Stålmyren  passerade vi Långsveden, som var en fattig gård med magra åkerlappar. Åkrarna var stenrika men det var knappast brukarna. Det enda som finns kvar är rester av jordkällaren.

Vi kom så fram till Stålmyren. Det var, som namnet antyder en myr som avvattnades av en bäck. Efter dämningen på 1640-talet blev den hela åtta meter djup som mest. Där är nu fint badvatten och gott om fisk!

Slutligen samlades vi i bergsmansgården i Puttbo för att inta medhavd fika. Björn berättade om gården historia och om framtida planer för dess restaurering.

Utsikt från Övre Glamsarvet efter röjningen. Här var tidigare granskog!

Utsikt från Övre Glamsarvet efter röjningen. Här var tidigare granskog!

Vi tackade Björn för en lärorik och intressant guidning genom världsarvet och för en minnesvärd kväll med många vackra naturupplevelser.

Tänk att man kan brinna så för vatten

Det här inlägget postades i Arkiv. Bokmärk permalänken.