Faluns parker, från dåtid till nutid

De styrande i Falun har historiskt sett aldrig varit särskilt intresserade av att anlägga parker eller grönområden inom stadsgränsen berättade Örjan. De flesta parker, som vi än i idag är stolta över, har till övervägande del tillkommit genom privata initiativ och privat finansiering.

Hyttgatan

Gruvdriften och hyttverksamheten som var helt förhärskande under många hundra år omöjliggjorde i stort sett växlighet på den ”gruvliga sidan” av Faluån och på den ”ljuvliga” sidan fanns mest betes- och odlingsmark. Först under början av 1600-talet ändrade Falun karaktär. Med stadsprivilegierna 1641ökade befolkningen väster om ån och Åsens befolkning dubblerades. Ny tomtmark fick man genom att fylla ut sankmarkerna närmast ån (Faluån var på sina ställen ca 50 m bred!) med slagg. En helt ny stad skapades genom stadsplanen (rutnätsplanen)1646. Men de enda parkliknande ytor som kan skönjas på stadsplanen återfinns runt kyrkorna Kopparbergs (invigd 1471) och Kristine (1642 – 1655).
Sommaren 1761 kom katastrofen. Med 10 dagars mellanrum uppstod två eldsvådor som ödelade två tredjedelar av Falun. All bebyggelse öster om ån samt området Västra Falun eldhärjades. Bränderna blev en vändpunkt i stadens utveckling. Nu uppmuntrades gårdsägarna att bygga stenhus och understöd och skattebefrielse under 10 år infördes.
Ett tidigt sten- (slagg-) hus var Geislerska huset (1771) på Åsgatan, tyvärr nu rivit, men den tillhörande parken finns delvis ännu kvar fastän omgestaltad.
Bergmästare Clas Wallman som ägde ett stort markområde i kv Lallarvet uppförde i början av 1800-talet 2 större villor på sin tomt och anlade en vacker park dit allmänheten hade tillträde. Den allmänna parken finns tyvärr inte kvar och den sista av vackra byggnaderna revs 1956.
På den ”ljuvliga sidan” av ån hade faluborna sina kålgårdar, täppor och betesmarker. Där skapades ett nytt kvarter (fast. Rönnen 8) och i detta uppfördes den nya läroverksbyggnaden mellan 1863 och 1866. På initiativ av biologiläraren Alm och det privata Planteringssällskapet skapades Läroverksparken som efter hand blev en botanisk trädgård och som är en tillgång för faluborna, än i dag. 1906 byggdes Läroverket på med en våning och 1943 byggdes en ny gymnastiksal.
I september 1877 invigdes Länslazarettet med tillhörande jättelik tomt. Den del vi idag kallar Stadsparken anlades dock av Planteringssällskapet genom rensning av skogen ovanför sjukhuset. Byggdes så småningom ut med Ryggåsstugan (ark Claes Boman) och lekpark mm.
Planteringssällskapet anlade Luffarparken genom att odla på mark som blivit över när järnvägen till Göteborg drogs. Vidare ordnade sällskapet pilplantering utefter Faluån.

Snöklockan

En park som vi alla känner till är Kronbergs park eller Kronbergs Minne som den egentligen heter. Anlades av Janne Kronbergs änka som lekpark för barn. Från början fanns plaskdamm för barnen centralt i parken. Dammen är numera ersatt av en planteringsyta. I dess mitt står den lilla statyn Snöklockan gjord av Per Hasselberg på ett fundament av Carl Larsson.
Andra parker som Örjan berättade om var Järnvägsparken framför Johanssonska huset, Ljungbergs Bergalid, Hästparken, Kålgårdsparken med badet samt Stabergs park.

Örjan avtackades med sedvanlig gåva och kraftiga applåder.